Eftersom chefredaktör Willners nesligt brädats av det yngre gardet i tennis vid den senaste olympiadgrenen behövdes saker ändras och skåp ställas på sin plats ansåg han. Det blev därför Willners tveksamma meriter som frisbeekastare eller discgolfare som det ibland vackert heter intill Vätterns strand på sjuttiotalet som fick dammas av under en dag på Järvafältet…
Eftersom chefredaktör Willners nesligt brädats av det yngre gardet i tennis vid den senaste olympiadgrenen behövdes saker ändras och skåp ställas på sin plats ansåg han. Det blev därför Willners tveksamma meriter som frisbeekastare eller discgolfare som det ibland vackert heter intill Vätterns strand på sjuttiotalet som fick dammas av under en dag på Järvafältet utanför Stockholm. Det var med en rejäl bit plast som kollegorna skulle tuktas helt enkelt.
Banan, en av Europas bästa, och med hela 27 hål eller korgar som det egentligen heter, ingav direkt respekt hos samtliga deltagare. Vid testkastandet och teknikgenomgången inför den avgörande niohålsrundan var det därför blandade framgångar hos de tävlande. De olika greppteknikerna, vinklarna och den riktigt besvärliga armföringen (armen ska dras helt nära bröstet och strax under bröstkorgen samtidigt som kastaren tar några kvicka skutt framåt) blev ingen någon större mästare på. Inte blev någon mindre nervös av att Willners plötsligt smög upp tre egenmedtagna discar, sparade från hans glada Jönköpingsdagar, från en liten grön bag.
Att han tränat hemma på gräsmattan i Nykvarn var tydligt redan vid första utkastet. Willners tog en snabb ledning och följdes av Sedin, Jansson och Björklund. Reithner hade (likt en kinesisk löpare) lämnat WO ännu en gång och mörkat formen inför tyngre prövningar.
Vid tredje korgen var det plötsligt omvänt. Björklund hade swingat sig fram till ledning med Willners och Sedin strax bakom. Jansson fick allt svårare att hänga med tättrion och sågs mest irrande i den ikringliggande skogen. På sjätte hålet avgjordes tävlingen trots att tre hål alltså kvarstod. Med en fantastisk högerskruv lyckades Jönköpingssonen utöka sin ledning med fyra kast vilket alla insåg, trots det bittra faktumet, var dödsstöten i tävlingen. De tre avslutande korgarna blev en formsak och på små lätta ben studsade Willners mot prispallen. Och precis som det heter i frisbeegolf kan vi konstatera: Egen plast är guld värd.